Från Sälen till Stockholm

Från en givande Folk- och Försvarskonferens i Sälen tillbaka till Stockholm och möte med vår ambassadör i Colombia för att lyssna till läget i landet, bla. framstegen i fredsförhandlingarna mellan den Colombianska staten och FARC-gerillan.
Flera riksdagskollegor deltog på mötet och frågeställningarna var många.

En av de viktiga frågorna rör processen med återbördande av stulen mark under konflikten. Där fick Sverige ett särskilt tack av Colombia vid en ceremoni i slutet av förra året, för långvarigt stöd och bistånd i den känsliga processen.

Därefter alliansmöte för att stämma av en del frågor inför morgondagens Utrikesutskott.

Nu åter till skrivbordet för att ägna resten av kvällen åt de digra posthögarna (även de elektroniska) som samlats under dagarna i Sälen

Folk- och Försvarskonferensen - Dag 3

Idag har uppmärksammats att det är 200 år sedan Sverige senast var i krig

Freden i Kiel 14 januari1814. utgör starten för den nu 200-åriga svenska freden.

Sverige var på den segrande sidan och Danmark på den förlorande.

I fredsuppgörelsen fick Sverige Norge (förutom Grönland, Island och Färöarna), mot att vi avstod våra tyska besittningar till Danmark. Låt oss se fram emot minst ytterligare 200 år av fred.

På Folk- och Försvarskonferensen berättade försvarsminister Karin Enström hur vi stärker försvarsförmågan och samhällets beredskap, inte endast militärt, utan också med civila myndigheter och vilka utmaningar vi står inför i framtiden.

Företrädare för alla riksdagspartier fick under eftermiddagen chansen att berätta om sina partiers försvarspolitiska vägval.

Det enda som stack ut var vänsterns uppfattning att USA är ett hot mot Sverige, inte Ryssland, men sade också att Vi inte är ett hot mot USA –ännu!!!!

Vi ser med spänning fram emot vänsterns konkretisering av hur de tänker öka Sveriges hotbild gentemot USA. Det var kanske därför Jonas Sjöstedt igår meddelade att man villa ha ökade försvarsanslag???

Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren presenterade förtjänstfullt beredningens arbete och det man kommit fram till hitintills, varefter hon också fick paket med synpunkter och medskick från konferensdeltagarna.

Polisen stod i fokus avslutningsvis, när rikspolischefen Bengt Svensson redogjorde för framtida utmaningar och den pågånde omorganisationen från 21/23 myndigheter till en enda.

Summa summarum så har det varit en givande konferens med stor spännvidd, som givit en breddad bild av de säkerhetspolitiska utmaningar vi står inför.

Folk- och försvarskonferensen –dag 2

Dagen startade med Stefan Löfven, som i sitt anförande tillstod att det mesta i Sverige fungerar bra – vilket gladde oss i Alliansen.

Han sa också att det var glädjande med beskedet om Brasiliens köp av JAS Gripen – vilket upprörde den möjliga blivande koalitionspartnern MP.

Angånde NATO, så avfärdade han ett framtida medlemskap, men ville ha ett ännu närmare samarbete.

Så ett mycket djupt samarbete är OK, men inte att vi får sitta med och besluta om Natos inriktning och insatser.

Jonas Sjöstedt sade å sin sida, att alliansfrihet från det mesta, är ett krav, men att Sverige ska vara en stark röst i internationella fora.

Problemet är ju att vi då inte blir inbjudna till dessa möten. Ska vänsterpartiet gå in i en garberob och skrika ut sitt budskap? Det är ingen som lyssnar, om vi inte är med och deltar i de sammanslutningar vi vill påverka.

Nato-frågan avfärdade han med att det fanns en risk att vi kanske skulle tvingas hjälpa Turkiet, om de hamnade i en väpnad konflikt.

På en fråga från moderatorn om Finland skulle råka illa ut, så var han däremot positiv till att Sverige skulle hjälpa till.

Turkiet Nej, Finland Ja. Vad säger det om människosyn?

Vapenexport var Jonas, om inte positiv till, så i alla fall beredd att acceptera, om än inte till diktaturer.

Även mer pengar till ett starkare försvar, vilket förvånade konferensens åhörare.

Jan Björklund var mycket tydlig med att dagens ändrade hotbild, gjorde det nödvändigt att ompröva tidigare ställningstaganden och satsa mer på försvaret.

 

Dels genom att bygga upp en starkare bemanning, vilket kunde ske genom att anställda som slutar kunde ingå i någon form av ”värnpliktsreserv”, dels genom att åter satsa primärt på det egna försvaret, då efterfrågan på internationella insatser minskar.

Samarbete är nödvändigt, för att försvara det fria och demokratiska Europa, vad är då naturligare än att fullt ut gå med i NATO, som bildades just för detta ändamål, sade Jan Björklund, och satte 2020 som ett mål för medlemskap.

Ett av de tydligare budskapen under denna konferensdag.

 

Många fler intressanta talare och debattörer fanns med för att belysa ämnen som trygghet, organiserad kriminalitet och vapensmuggling.

Sist, men inte minst, avslutades dagen med att belysa den fruktansvärda situationen i Syrien.

Folk- och Försvar Dag 1

Deltar just nu i den tre dagar långa Folk- och Försvarskonferensen i Sälen.
Många åhörare och spännande talare. Även vår kung har varit åhörare under dagen

Först ut idag har varit statsminister Reinfeldt som talat om Sverige i en globaliserad värld

Just temat ” Sverige i en globaliserad värld” introducerade ju Lars Leijonborg i samband med sin Kinaresa för runt tio år sedan, men då mer ur ett kunskaps- och utbildningsperspektiv.

Innan det hade få, om någon, talat om globaliseringens konsekvenser, positiva såväl som negativa.

Finlands president Sauli Niinistö gjorde sedan ett bra inlägg om Finlands speciella säkerhetssituation utifrån närheten till Ryssland, och om behovet av ett ännu bättre samarbete med Sverige (och övriga nordiska länder) framöver. Han underströk också vikten av att Sverige har ett starkt försvar, men passade på frågan om han tyckte att det var sämre än tidigare.

Efter ett antal intressanta rapporter från insatserna i Kurdistan, Afghanistan och Filippinerna, så var det dags för Göran Hägglund och Åsa Romson att leverera sina bidrag.

En av Åsas huvudpunkter var kritiken mot svensk vapenexport.

Sverige ska inte exportera vapen – punkt!
Sverige kan däremot importera vapen.
Att man därmed tvingar någon annan att producera, väger tydligen lättare.
Samarbetet med Finland är bra, vi kan ju importera vapen av varandra. (men ingen av länderna ska producera..?)

 Görans inlägg tog bla en stark ståndpunkt för ett ökat NATO-samarbete, helst ett medlemskap, om den nyligen tillsatta utredningen kom fram till detta. För säkerhets skull kanske vi ska skicka med utredningen vad de ska komma fram till.

Nu är det dags för mediernas roll i vardag och kris.

De som vill se seminarierna, kan göra det  via www.folkochforsvar.se, live eller i efterhand.

 

 

Arabisk vår

Idag för tre år sedan, den 17 dec 2010 tände den 26-årige tunisiske Mohammed Bouazizi eld på sig själv framför en lokal myndighetsbyggnad.

Bouazizi, som arbetade som gatuförsäljare, hade under en längre tid blivit förföljd och kränkt av polis och myndigheter och förhindrats att arbeta.

En dag när hans varor återigen konfiskerats och han blivit offentligt förnedrad av myndighetspersoner, dränkte han in sig med en brännbar vätska och tände eld på sig själv.

18 dagar senare dog han av sina skador.

Händelsen blev starten för omfattande protester i Tunisien mot regimen och de problem som fanns i landet. Diktatorn, president Ben Ali, flydde landet och gick i exil i Saudiarabien. Detta var början till den ”arabiska våren”, där fler länder snart följde.

Egypten, där diktatorn Hosni Mubarak avsattes efter omfattande protester.

Libyen, där ett omfattande inbördeskrig rasade, som slutade med att diktatorn Ghadaffi blev skjuten

Lättnader i undantagstillstånd i Algeriet, förändringar i administrationen i Jordanien. Flera andra länder i regionen har lovat förändringar av demokratisk natur.

Sist men inte minst, det snart tre år långa inbördeskriget i Syrien, som fortfarande rasar med tusentals döda och miljoner flyktingar.

 

För en del har den ”arabiska våren” blivit starten på något bättre, men vägen dit är lång.

För andra, är det ännu längre kvar, innan någon ljusning kan siktas.

Biståndsdebatt i Riksdagen

Idag har jag deltagit i debatten rörande Utrikesutskottets betänkande UU2 : Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.

Jag ska inte trötta er med hela debatten på nästan fyra timmar, den finns att läsa på Riksdagens hemsida

Mitt anförande koncentrerade sig på följande:

Biståndsinsatser handlar om att ge förutsättningar och att skapa möjligheter för människor att ta makten över sitt liv i länder där förutsättningarna för detta förvägrats dem av olika skäl och skapa förutsättningar att klara sig själv,

Liberalism handlar om frihet – därför är också biståndsfrågor något som står liberalismen nära

Folkpartiets utvecklingspolitik tar sin utgångspunkt i varje människas egen inneboende förmåga och tanken att vi har ett ansvar för vår omvärld, i synnerhet för människor som lever i fattigdom och förtryck. Ett generöst bistånd är ett uttryck för detta.

Bistånd ska ges för att skapa satsningar på demokrati och stöd till byggande av livskraftiga stater där folket kan välja sina företrädare

Att demokratisering ska vara det övergripande målet i svensk utrikespolitik och i det svenska biståndet har Folkpartiet ansett länge.

Detta genomsyrar fortfarande vår politik. Demokrati är det enda system som kan förenas med mänskliga fri- och rättigheter. Yttrandefrihet, politisk frihet, rösträtt och äganderätt är alla nödvändiga för ett fritt samhälle. Sveriges utrikespolitik ska arbeta aktivt för demokratisering. Vi ska inte tiga när de mänskliga rättigheterna kränks. Detta gäller både nationellt, inom EU och i FN.

Det svenska biståndet ska inte gå till diktaturer utan istället bidra till demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter. Jämställdhet och respekt för HBT-personer och minoritetsgrupper är en del av denna demokrati.

Starka civilsamhällesorganisationer är värt mycket. Det engagemang som finns bland dess medlemmar, måste vi ta vara på. Jag träffar regelbundet flera av dessa organisationer i Sverige och globalt  som arbetar för MR, mot hunger, för demokrati, mot terror och förföljelse, för yttrandefrihet och mot fattigdom.

En investerad krona i dessa organisationer är minst enofemti tillbaka.

Låt oss lyfta dessa organisationer till en mer central roll, där vi ägnar oss åt att lyssna oftare på deras erfarenhet

Det finns hinder på vägen för ett effektivt bistånd.

Dålig styrning och ledning, både av de givna projekten som mottagarlandets förmåga att ta emot och koordinera

Korruption, där pengarna inte går dit de ska

Men det finns ett annat stort hinder på vägen som begränsar vår biståndsinsats och gör värdet av den mindre, nämligen den stora spridningen av handeldvapen

Det finns ett nära samband mellan säkerhet och utveckling

- förtryck konflikter, humanitära kriser gör att utveckling bromsar upp och stannar av

Ett land som plågas av strider, konflikter, kriminalitet och väpnat våld, har inte samma förutsättningar att skapa utveckling och välstånd för sina medborgare.

Vi måste se den påverkan som spridningen av vapen har på utveckling och uppbyggnad av ett land. De biståndssatsningar vi gör, kunde göra många gånger större nytta, med en effektivare kontroll och förhindrandet av spridning av dessa vapen

Totalt sett underminerar väpnat våld möjligheterna till utveckling och utgör ett direkt hinder för uppfyllelsen av Milleniemålen

FN:s program för utveckling, UNDP, uppskattar den totala kostnaden för väpnat våld enbart i länder som befinner sig utanför konflikt att uppgå till 163 miljarder dollar årligen.

Det väpnande våldet är ett hinder även för humanitärt bistånd.

Det utgör ett direkt hot mot biståndsarbetare och medverkar till att biståndsmedel måste användas till säkerhetsarrangemang och att mildra de omedelbara konsekvenserna av våldet, snarare än till utveckling.

Lätta vapen används för att underlätta våldtäkter i konfliktområden och bidrar därför till stor osäkerhet för kvinnor. Runt om i världen görs stora insatser för att komma tillrätta med detta problem. På FN-nivå jobbar man med ”Program of Action” för att komma tillrätta med den okontrollerade spridningen av små och lätta vapen och på regional nivå finns utvecklade handlingsplaner i många delar av världen.

För att kunna ge ett långsiktigt och säkert bistånd, så måste vi vara tydliga i arbetet med att begränsa den okontrollerade spridningen av små och lätta vapen.

Nobels fredspris

Bloggandet har tyvärr legat nere ett tag pga byte av diverse program i datorn samt en längre utlandsresa. Men nu ska det fungera igen.

 

Idag fick jag förmånen att, på inbjudan av utrikesministern, äta lunch med generaldirektören för OPCW(Organisation for the Prohibition of Chemical Weapons), Ahmet Üzümcü, som tidigare i veckan mottog Nobels fredspris i Oslo för sin organisations insatser.

Organisationen som på senare tid varit medialt uppmärksammad i samband med den pågående destruktionen av kemiska vapen i Syrien.

Konventionen mot kemiska vapen firar 20år i år och har undertecknats av majoriteten av världen stater och som en följd av undertecknandet förbundit sig att ej tillverka kemvapen samt förstöra de ev lager de innehar.

Ett framsteg för freden, helt i Alfred Nobels anda

Arbetslivet är inte fredat från mobbning

På senare tid har media allt oftare rapporterat om kränkande särbehandling på arbetsplatsen.

 

Mobbning är en företeelse som de flesta av oss troligen förknippar med barn och ungdomar. En form av osund maktutövning som sker på skolgårdar och i skolans korridorer. Faktum är dock att även vuxna är utsatta. Mobbning, trakasserier och utfrysning är vardag på många arbetsplatser. Samtidigt är det anmärkningsvärt att så få verkar vilja kännas vid problemet.

 

Men för den enskilde individen som utsätts för mobbning kan följderna bli katastrofala. I Sverige har man årligen kunnat konstatera ungefär 300 självmord med en mobbningsbakgrund. Det innebär att problemet, räknat i antal döda, kan jämföras med trafiken.

 

I en stor del av mobbningsfallen är det arbetskamrater som mobbar. Det är också vanligt med chefer som mobbar en medarbetare. Den offentliga sektorn har en överrepresentation av vuxenmobbning. Huvuddelen av anmälningarna kommer från områden som sysselsätter många kvinnor: vård, omsorg och utbildning. Enligt Arbetsmiljöverkets statistik görs tre av fyra anmälningar om arbetssjukdom av sociala orsaker av kvinnor, och då handlar det ofta om mobbning och trakasserier.

 

Mobbning är en kränkande handling som innebär en stor förlust för den enskilde och dennes familj avseende livskvalitet, hälsa och ekonomi. Skilsmässa, missbruksproblem, social utslagning och långa sjukskrivningar kan också bli negativa följder av detta. Problemet med vuxenmobbing är således ett stort samhällsproblem och som sådant kräver det större uppmärksamhet.

 

Jag har flera gånger agerat i riksdagen för att en sådan handlingsplan ska tas fram, men tyvärr är engagemanget svagt. Frågan är om det saknas kunskap eller om det saknas intresse?

 

Jag vill sätta fokus på frågan och uppmanar er som ser problematiken att sätta press på era politiker att agera, så att vi tillsammans kan stå upp för de utsatta.

 

Arbetsgivaren har ett långtgående ansvar för trygghet på arbetsplatsen och för att förhindra och reda ut problem som dessa. Men det räcker inte. En handlingsplan med en nollvision som både förebygger och innebär att de som drabbats tas om hand, måste snarast tas fram för att stödja arbetet mot kränkande särbehandling i arbetslivet.

 

En ökad samordning mellan relevanta instanser, inriktad på stöd till denna grupp, måste prioriteras och komma till stånd. Det håller inte att de som utsätts för mobbing ska behöva genomlida en ofta smärtsam process genom ett system som inte ser den mobbade som ett offer för systematisk kränkning. Den mobbade måste, för att kunna få upprättelse, ses som ett brottsoffer och ges det stöd som samhället ger till andra brottsoffer.

 

Det finns en nollvision inom trafiksäkerheten. Det måste finnas en även inom arbetslivet.

Det här måste få ett slut.

Räddningstjänstsamverkan

Dagen har tillbringats i Skara på Räddningschefskonferens

Temat för konferensen var samverkan och Länsstyrelsen, tillsammans med Räddningstjänsten i Skara-Götene ordnade konferensen för samtliga räddningstjänster i Västra Götaland.

Både som ordförande i direktionen för Räddningstjänsten Östra Skaraborg, såväl som mitt uppdrag i Försvarsutskottet som hanterar kris och beredskapsfrågor, tycker jag det är viktigt att delta i konferenser och möten med detta tema.

Krisberedskap, större olyckor eller specialkompetenser är viktigt att samverka kring, både regional och lokalt.
Naturkatastrofer är andra påfrestningar på samhället, där en enskild räddningstjänst kan bli hårt ansträngd och hjälp utifrån är nödvändigt.

När vi tog LSO – Lagen om Skydd mot Olyckor för ganska precis 10 år sedan, så var en central del att se till hela samhällets behov av stöd vid stora påfrestningar.

Nu när lagen mognat, räddningsorganisationer slagits samman i olika konstellationer beroende på behov och förutsättningar, så är det dags att fortsätta och utöka samverkan mellan räddningstjänstorganisationer, kommuner och över regiongränser.

Konferensen gav många inspel och tankar för det fortsatta arbetet

Kvinnor, fred och säkerhet

Idag har Riksdagens utrikesutskott debatterat betänkande 2013/14:UU7 om ”Kvinnor, fred och säkerhet”.

Betänkandet handlar om vikten av att öka kvinnors deltagande i fredsprocesser, men också vikten av att kvinnor tar plats i internationella freds- och säkerhetsfrämjande insatser.

Allt enligt FN:s resolution 1325, som Sverige, som medlem i FN, har ett åtagande att bidra till.

Bekämpandet av alla former av könsrelaterat våld, med fokus på sexuellt våld är prioriterat.

Bekämpandet av sexuellt våld i konflikter är ett viktigt steg inom området kvinnor, fred och säkerhet.

Även Europarådets konvention om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor och våld i hemmet måste tillämpas även i väpnade konflikter.

Regeringen påbörjar nu en översyn av den nationella handlingsplanen för resolutionerna 1325 och 1820, som är en vidareutveckling av den förra.

Vi ska vara stolta över att Sverige förra året var den sjunde största givaren till organisationen UN Women och aktivt deltagit i utarbetande av organisationens strategiska plan för att stärka kvinnors roller.

Organhandel

Organhandel tas upp i riksdagen, skriver SvD idag.

Jag var på seminariet, tillsammans med många kollegor, för att lyssna till författarna av boken ”Bloody Harvest”

David Kilgour  och Man Yan Ng, med flera, berättade om den grymma och blodiga hanteringen av organ för transplantation i  delar av Kina.

Ofta tar det åratal i de flesta länder, för den som väntar på en organtransplantation, men det kan gå på några veckor i Kina, om man har gott om pengar.

Enligt boken använder man samvetsfångar tillsammans med minoriteter och Falun Gong-anhängare som levande organbanker.

DAFOH- Doctors Against ForcedOrgan Harvesting, uppskattar att fler än 10 000 olagliga organtransplantationer utförs varje år.

Då vitala delar tas ur kroppen, så dör donatorn efter ingreppet.
Läs gärna på deras hemsida och skriv under petitionen till FN om att detta måste upphöra.

Vi fick många vittnesmål och tankeställare under seminariet om den grymma hanteringen.

Gårdsförsäljning

När vi nu diskuterar domen kring Citygross´ försäljning av vin i samband med matkasseleveranser, så finns ju ännu ett hot mot den värnande alkoholpolitik Sverige har haft i många decennier, nämligen ”Gårdsförsäljningen”

Två utredningar har förkastat möjligheten att öppna för lokalproducerat vin mm, för att det då skulle äventyra Systembolagets ställning i Sverige.

Den senaste utredningen hade då en omvälvande slutsats – se till att det sker på ett sätt som inte diskriminerar utländska producenter från att sälja sina produkter i Sverige.

Då kan man både sälja lokalproducerat från gårdar och ha kvar ”monopolet”, enligt utredningen.

Så det hundratal vingårdar och runt 70-tal bryggerier som finns i Sverige ska konkurrera med EU:s nästan 2,4 miljoner jordbruksföretag med vinodling och 2 150 bryggerier, eller för den delen 4 300 destillerier för spritdrycker.

Alla med möjlighet att öppna försäljningsställen i Sverige

Vem tror vi har störst möjlighet att vinna marknadsandelar på en sådan marknad?

Men Systembolagets monopol kan vara kvar…..

Ordet ”monopol” betyder i min ordbok ”ensamrätt”. Med hundratals, eller tusentals nya försäljningsställen har ordet i detta sammanhang förlorat sin betydelse.

Av en forskaranalys som Statens folkhälsoinstitut har gjort på den senaste utredningens uppdrag framgår att den föreslagna formen av detaljhandel med alkoholdrycker kan få betydande negativa folkhälsokonsekvenser. Bland annat uppskattas den kunna leda till en signifikant ökad sjukfrånvaro samt fler fall av misshandel och rattfylleribrott.

Sverige tjänar betydligt mer på att slippa tusentals ytterligare sjukfall och frånvaro, att vägas mot det lilla antal nya jobb som gårdsförsäljning möjligen kan ge

Det låter småskaligt och trevligt när man hör ”Gårdsförsäljning”, men sanningen är annorlunda. Baksidan är otrevlig och vi har vår alkoholpolitik av en anledning.

Sverige har mycket att vinna på att hålla Systembolaget högt och att inte släppa vin- och spritförsäljning från EU fri.

Alkoholmonopolet

I somras inledde City Gross samarbete med ett utlandsbaserat företag för att kunna leverera vin till de kunder som också prenumererar på butikens matkasse.

Systembolaget polisanmälde då Citygross, men nu lägger åklagaren ned förundersökningen.

Enligt åklagaren så har inte brott begåtts.

Systembolaget finns till av en enda anledning: de alkoholrelaterade problemen blir mindre om alkohol säljs utan att styras av vinstintresse. Det finns ett stort stöd hos allmänheten för monopolet.

Om sidoförsäljning anses lagligt, så måste lagstiftningen ses över, för att inte urholka syftet med Systembolaget.

Att kommersiella alkoholbutiker bygger verksamheter vid sidan om, med negativa konsekvenser för folkhälsan, har aldrig varit meningen.

Regelverket måste bli tydligare

Afghanistan

Bloggandet har legat för fäfot några dagar pga resa, med små möjligheter till uppkoppling.

Afghanistan var målet för resan och tillsammans med kollegor i utrikesutskottet, insatschefen Generallöjtnant Anders Silwer och Generaldirektören för Försvarsmakten Peter Sandwall besökte vi den svenska styrkan FS25, där vi mottogs av CO Överste Peder Ohlsson.

Syftet var att studera tillbakadragandet av den svenska truppen och fortsättningen efter den militära insatsen

Trupptillbakadragandet av de svenska styrkorna planeras till nästa sommar och det är nu viktigt att satsa långsiktigt på utbildning och återuppbyggnad av landet.

Vi fick möjlighet till träff med vår höge civile representant i Mazar-e-Sharif, ambassadör Jonas Westerlund och vi diskuterade de insatser som är nödvändiga från Sveriges sida.

En resa till Balkh företogs för att träffa såväl lokala representanter, som Guvernör Atta, ansvarig för Balkhprovinsen.

Diskussioner om det kommande presidentvalet var en given diskussionspunkt på alla våra besök.

Resorna företogs under stort säkerhetspådrag, med skyddsutrustning och beväpnade vakter.

Ett besök gjordes också på OCC-R -Operations Coordination Center –Regional, som har till uppgift att sammanställa och koordinera bl.a. underrättelser och brottsbekämpning inom hela den norra regionen.

Rådgivning och samverkan riktad mot olika afghanska strukturer står i fokus på OCC-R:et där Sverige, genom en där placerad styrka, har samordningsansvaret gentemot ISAF.

Hela besöket var väl planerat och omhändertagandet hjärtligt.

En givande resa som gav bättre inblick inför de beslut vi snart skall fatta i Sveriges Riksdag.

En dag i fredens tecken

Idag medverkade jag i ”Internationella dagen på Flämslätt”
En heldag med Skara Stift rörande fredsarbete, ur olika aspekter.

Valet av dag är intressant då det i dag är 75 år sedan Kristallnatten, den natt då butiker till judiska innehavare förstördes, synagogor brändes och många judar dödades.

Ett ljusare minne är att det är 24 år sedan idag, som Berlin öppnades, mer av ett misstag på en presskonferens, vilket ledde till att tusentals Östberlinare kunde korsa övergångarna till väst. Detta fick till följd att Östtyskland 11 månader senare uppgick i Västtyskland.

Dagen på Flämslätt bestod i ett antal seminarier, där jag på det ena fick förmånen att berätta om arbetet Riksdagen och hur vi genom Utrikesutskottet kan arbeta med fredsfrågor.

På de andra seminarierna berättade en fältpräst om hur Sverige bidrar till fred i Afghanistan genom arméns närvaro.

En medarbetare inom Kristna fredsrörelsen berättade om praktiskt fredsarbete.

Därefter vidtog en paneldebatt där vi fick svara på den ca 150-hövdade publikens frågor kring biståndsnivåer, vapenexport, ickevåldsfrågor mm

En av utställningarna visade en Solvatten-behållare, som renar förorenat vatten med hjälp av solens energi. En konstruktion som ger användaren upp till 40 liter rent vatten per dag. USA:s president Obama hyllade den när han besökte KTH under sitt besök i Sverige. Läs mer om den här, och ge gärna ett bidrag till dess användning i länder där den verkligen behövs

Konst, musik och poesi har knutit ihop dagen.

 

En mycket intressant dag - Tack Skara Stift, det gör vi gärna om.

Fredsarbete

Dagen har gått åt till förberedelser inför nästa veckas resor, möten och Folkpartiets landsmöte. Två tjocka kompendier och en del kringstudiemateriel att läsa in, för att förbereda de debatter jag kan tänkas gå upp i.

Just nu sitter jag och skriver anteckningar inför morgondagens seminarium där jag ska delta i Kyrkans Internationella dag och prata om hur man arbetar för fred genom utrikesutskottet i Riksdagen.

Det blir även panelsamtal om hur politik, militära insatser och fredsarbete kan bidra till fred, samt hur konst och musik förenar olikheter och kan ha sin plats som fredsbärare och om kultur som bärare av hopp om fred.

Några mail har det blivit mellan mig och Tyska utrikesministeriet idag, då jag förbereder en träff med ambassadör Nikel på tyska UD om några veckor, rörande nedrustningsfrågor, speciellt inriktat mot Lätta vapen.

Arbete kring fredsprocessen i Colombia har också tagit en stund av dagen, då IPU kommer ha ett seminarium i Bogota i mitten av december, där jag deltar. Jag har haft en del korrespondens med civilsamhällesorganisationer kring deras ev medverkan där.

Nu ska jag strax fira min mors 80-årsdag, med familj och släkt.

Utrikes frågor

Dagen startar med utrikesutskott, där första punkten blir att ta ställning till ett sammansatt utskott med Försvarsutskottet kring den framtida Afghanistaninsatsen. En neddragning från dagens 250 soldater ska bli betydligt färre

Redan efter årsskiftet minskas förmodligen styrkan till 200 soldater, och de som blir kvar efter sommaren ska arbeta med rådgivnings- och utbildningsverksamhet.

Sverige kommer även att skicka ett 25-tal poliser i en utbildningsinsats.

Därefter följer beredning av områden som ”Internationell samverkan”, ”Kvinnor, Fred och Säkerhet” och ”Internationellt Bistånd”. Det sistnämnda utifrån regeringens budgetproposition. Debatten har varit hög kring biståndets effektivitet och avräkningarna den sista tiden.

Vad gäller avräkningarna, så finns det enligt OECD:s biståndskommitté DAC (Development Assistance Committe) regler för när detta kan ske. Den administration som krävs för att genomföra och följa upp biståndsinsatser, kan ex.vis avräknas biståndsanslaget. Gränserna är ganska vidlyftiga, så tex flyktingmottagande kan inräknas under vissa förutsättningar under en viss tid, viss ambassadpersonal i länder där bistånd ges etc. etc.

Det som gläder oss Folkpartister är att regeringen anger nivån för biståndet till En procent av BNI och att avräkningarna under senare år har minskat.

Det som också är bra är att den rapport som med några års mellanrum görs av OECD:s DAC-kommitté, som presenterades i början av oktober veckan, gav ett gott betyg till Sverige.

Bistånd är viktigt, för att ge mindre lyckligt lottade människor möjlighet och chans att kunna få ett värdigt liv, där man på sikt kan klara sin vardag och egenförsörjning

FARC, kärnvapen och fattigdomsbekämpning

Tidiga morgontåget upp, då gårdagen bestod av möten på hemorten

Direkt efter ankomsten till Riksdagen vidtog ett seminarium, där jag hälsade riksdagsledamöter och civilsamhällesorganisationer, bla. annat Colombianätverket, Svalorna, Amnesty m.fl välkomna till ett möte kring fredsprocessen i Colombia, för att uppmärksamma att det nyligen var ett år sedan den startade i Oslo.

En för detta FARC-soldat, Yezid Arteta, berättade om sin syn på de utmaningar och hinder som ligger i vägen för fredssamtalen, bland annat behovet av försoning, frågan om landåterlämningen och de enorma sociala klyftorna i Colombia, som var en av grundorsakerna till inbördeskrigets start för snart 50 år sedan.

Därefter tog DN:s tidigare Latinamerikakorrespondent Erik de la Reguera vid och med levande exempel ur sina år på kontinenten, målade upp ett antal tänkvärda historier

Efter seminariet nåddes vi av nyheten att Colombias regering och gerillan FARC nått en överenskommelse om rebellernas framtida politiska deltagande. Ett genombrott på en springande punkt hade gjorts vid fredssamtalen. Hoppet om ett fredligt avslut ökar.

Efter en skrivbordslunch var det dags för nästa möte, en träff med en representant för nedrustningsfrågor från UD, tillsammans med ledamöter och civilsamhälle – denna gång Svenska Läkare mot Kärnvapen, Internationella Kvinnoförbundet För Fred samt Röda Korset. Ämnet var Sveriges inställning till kärnvapennedrustning, ickespridningsavtal mm. Hur kan vi samverka, vad kan vi lära av varandra. Frågan kommer att behandlas igen, på det seminarium vi planerar i december.

Efter voteringen var det dags för promenad till Swedfunds kontor, där Utrikesutskottet fick information om dess verksamhet. Detta statliga bolag som erbjuder riskkapital, kompetens och etableringsstöd för investeringar på nya tillväxtmarknader i Afrika, Asien, Latinamerika samt Östeuropa med en vision att etablera långsiktigt hållbara och lönsamma verksamheter, som i sin tur ska bidra till minskad fattigdom i de länder de verkar.

Därefter gemensam avfärd till Villa Bonnier för middag tillsammans med utrikes- och biståndsministern. En trevlig afton med såväl god mat som bra information och där frågor kring allehanda ting behandlades.

 

 

(S)ämre företagsklimat

Skaraborgs Allehanda – SLA, hade häromdagen en insändare, som jag gärna delar med mig av.

Socialdemokraterna har presenterat sitt budgetalternativ. Det är en kraftig försämring av företagsklimatet och färre jobb som väntar med S politik. Socialdemokraterna vill höja skatterna på att anställa unga, höja restaurangmomsen, ge osäkrare villkor i välfärdssektorn, ge sämre villkor för RUT- och ROT-företagen och höja marginalskatterna på arbete.

 

Stefan Lövén pratar gärna om att stärka Sveriges konkurrenskraft. Men Socialdemokraternas utpytsande av småpengar till exportstöd och branschprogram kan inte kompensera för den generella försämringen i villkor för många företag som politiken skulle leda till.

Socialdemokraterna jobbar dessutom med dubbel bokföring. De har lovat att behålla regeringens jobbskatteavdrag, men spenderar ändå dessa pengar på annat. Det ger 12 miljarder som Socialdemokraterna satsar vitt och brett.

 

Men i regeringsställning kommer pengarna inte att finnas. Då lär Vänsterpartiet och Miljöpartiets förslag på skattehöjningar komma lägligt. Höjd koldioxidskatt som slår hårt mot glesbygden, en lastbilsskatt som slår hårt mot industrin, eller kanske MP:s förslag om höjd energiskatt. Det är bara för Socialdemokraterna att välja bland skattehöjningarna.

 

Arbetsgivare som har unga anställda att drabbas hårt av Socialdemokraternas politik. Ett företag som t.ex. har åtta anställda under 25 år (varav fem under 23 år) får en skattehöjning med 400 000 kronor per år, alltså motsvarande drygt en anställds lön för ett år. Det är klart att det ger färre jobb. Det kan inte kompenseras med olika konstgjorda åtgärder. Svartarbetet kommer också att öka igen, när omfattningen på RUT- och ROT-avdragen halveras. Reglerna i sjukförsäkringen ska också luckras upp, vilket gör att fler åter kommer fastna i passiviserande förtidspensionering.

Alliansregeringens politik har lett till fler i jobb och färre som lever på bidrag.

Sysselsättningsgraden i Sverige har ökat i princip i alla åldersgrupper sedan 2006 och särskilt bland äldre, trots den ekonomiska krisen.

 

Folkpartiet står upp för en politik som ger generella bra villkor för företagen, både för inhemska serviceföretag och för avancerade exportföretag.

 

Alla jobb behövs. Vi måste fortsätta att bryta utanförskapet och se till att fler kommer in på arbetsmarknaden. Då kan man inte chockhöja kostnaderna för att anställa och försämra villkoren för många företag.

 

/Christer Winbäck (FP)

Riksdagsledamot för Skaraborg.

Företagsbesök

Alliansens riksdagsledamöter besökte idag, tillsammans med lokala företrädare, Rörstrandsområdet i Lidköping.

Där träffade vi Peter M Larsson, VD för ”Tillväxt Lidköping”, ett nu årsgammalt bolag bildat av Näringslivet i Lidköping och Lidköpings kommun som ska verka för goda förutsättningar för företagen i Lidköping. Bolaget ägs till 60 procent av näringslivet i Lidköping och till 40 procent av Lidköpings kommun.

 

Med ett kaxigt mål att göra Lidköpings kommun till en av de tio bästa i Sverige när det gäller företagsklimat och boendekvalitet, gör man via företagsbesök, näringslivsträffar och kontakter, kontinuerliga avstämningar med företagarna.

 

När Rörstrands för några år sedan flyttade produktionen till utlandet och kontoret till Höganäs, slutade en mycket lång epok av porslinstillverkning i Sverige.

Området tömdes och många arbeten försvann.

 

Idag sjuder det av liv, med många små företag, affärer, apotek och naturligtvis Rörstrands museum. Ca 1500 personer uppges arbeta på området idag, fler än under Rörstrandsepoken

 

Spargrisar som tillverkas på Rörstrands idag

 

Med vilja och beslutsamhet har Lidköping förvandlat området till en attraktiv del av staden, med stärkt service till näringslivet, samordning av etablering, marknadsföring och ett aktivt sökande av nyetableringar.