LSS
Sedan LSS ( lagen om stöd
och service för vissa funktionshindrade) tillkom 1994 har många människor fått
en högre livskvalitet. Denna rättighetslagstiftning har bidragit till att ge
personer med funktionsnedsättningar möjlighet att leva ett liv som andra och har
ökat möjligheterna att delta i samhällslivet. Trots en kraftig
kostnadsutveckling sedan starten framkommer i utredningen av
assistansersättningens samhällsekonomiska effekter (Socialstyrelsen 2008 131
27) att personlig assistans ändå är en kostnadseffektiv åtgärd som därför borde
utökas till fler. Förutom att ge personer med funktionsnedsättning ett värdigt
liv som kan fyllas med mening, skapar även LSS arbetstillfällen för unga,
invandrare och andra personer som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.
Den har även bidragit till att personer med funktionsnedsättning kommit in på
den öppna arbetsmarknaden.
I juni 2009 föll en dom i
Regeringsrätten, mål nr 5321-07, 2009-06-17, som har fått omfattande negativa
konsekvenser för många personer med funktionsnedsättning. I domen snävar
Regeringsrätten in begreppet grundläggande behov till att enbart gälla ”sådana
hjälpbehov som uppfattas som mycket privata och känsliga för den personliga
integriteten och där personen med funktionsnedsättning måste anses ha ett
särskilt intresse av att kunna bestämma vem som ska ge sådan hjälp och hur den
ska ges”. Detta innebär i praktiken att handläggaren bedömer vad som är privat,
känsligt och när det finns ett särskilt intresse att själv få bestämma och inte
den enskilde själv. På detta sätt fråntas individen rätten att fatta beslut om
det som är mest privat, vilket i högsta grad torde kränka den personliga
integriteten.
Precis som
Försäkringskassan har Regeringsrätten också en restriktiv bedömning av de
grundläggande behoven i LSS. Delaktighet i samhällslivet, självbestämmande och
jämlikhet i levnadsvillkor som var ledord vid tillkomsten av LSS hamnar nu helt
i skymundan. En grundbult i LSS återfinns i 7 § där individens rätt till goda
levnadsvillkor lagfästs. Begreppet ”goda levnadsvillkor” innebär att en persons
livssituation ska jämföras med en person utan funktionsnedsättning. I
förarbetena till LSS står att en sammanvägning av medicinska, sociala och
psykologiska faktorer ska göras. Det krävs en helhetssyn. Försäkringskassans
och Regeringsrättens tolkning visar dock på det motsatta.
FN:s internationella
konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning antogs av
Sverige hösten 2008. I artikel 3 i denna konvention ligger principerna om
icke-diskriminering, fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i
samhället, lika möjligheter och principen om individuellt självbestämmande
innefattande frihet att göra egna val samt enskilda personers oberoende. Genom
Försäkringskassans och nu senast genom Regeringsrättens prejudicerande men
också senare domar diskrimineras personer med funktionsnedsättning vad avser
möjligheten att bilda familj, att arbeta och att leva ett liv i övrigt som är
jämlikt andra. Den nya tolkningen av LSS kring tolkning av de grundläggande
behoven går stick i stäv med FN-konventionen.
Regeringen har lagt ut
flera uppdrag till bland annat Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) för
att följa upp och analysera effekterna av de förändringar som gjorts inom personlig
assistans och assistansersättning. De ska också ta fram underlag för och bedöma
utfallet av Försäkringskassans beslut om assistansersättning vid nybeviljande
som vid tvåårsomprövningar och ISF ska redovisa tänkbara orsaker till detta.
ISF ska också kartlägga vilka assistansberättigade som berörs av förändringarna
och vilka eventuella andra insatser som har erbjudits dessa.
Personer med
funktionsnedsättning ska ha makt över sin vardag. Och samhället ska skapa
förutsättningar för att kunna leva ett självständigt och ansvarstagande liv.
För att garantera personer med funktionsnedsättning deras mänskliga rättigheter
måste rätten till arbete, att bilda familj och leva jämlikt förtydligas i LSS.
Med utgångspunkt från Försäkringskassans fortsatt alltmer restriktiva
bedömningar vad beträffar grundläggande behov enligt § 9a LSS finns det
anledning att tydligare definiera vad vi menar med grundläggande behov. Detta
för att bibehålla lagens intentioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar